If it just was like before

Ibland blir det för mycket, det bara är så. Men när det verkligen går till överdrift så är det inte okej. Jag vill skrika rakt ut av ilska, jag vill gråta tills tårarna tar slut. Jag vill inte uppleva detta en gång till, vill inte hamna där igen. Vägrar att tillåta. Finns så mycket jag vill förmedla till vissa för att man ska inse vad som är rätt och fel.

Tankar snurrar runt dagligen i mitt huvud, hur allt är och kommer bli, vad som har förändrats och vad som stannat kvar, vad som man vill ta upp men aldrig anser att det är bra. Det finns så mycket... Jag skulle kunna göra vad som helst för att kunna få ut allt som jag vill få sagt utan att något blir fel, utan att någon blir arg eller sårad. ¨

Mod, finns det i dessa fall? Handlar det ens om det? Kanske är det bara omtänksamhet, kanske är det bara tillgivenhet... Jag hatar att såra folk, men samtidigt hatar jag att dölja saker som jag egentligen vill få sagt.

Det finns en enda sak jag är säker på. Jag tänker göra som jag vill och jag tänker inte låta något stå i vägen. Saker och ting kanske kommer ta tid, men jag tänker kämpa för min egen vilja. Den där viljan står snart inte längre i skogen och växer, utan om bara några månader kan jag göra vad fan jag vill. Jag kan skita i allt om jag vill och inte en jävel kan hindra mig!