Feelings is sensitive

Ibland blir känslorna överdoserade. Jag förstår inte ens själv varför det ska behöva vara så här. Jag vill inte tänka på det, men ändå gör jag det... Kanske finns det hopp, men just nu vet jag inte vad ja ska tro. Jag trodde på det för ett tag, men nu.. Ja, nu verkar det lite hopplöst faktiskt.

Jag funderar på om jag verkligen skulle klara av det, eller om det skulle bli samma sak som det en gång varit. Jag ville faktiskt, jag hade en stark vilja. Men nu har den dalat ner ganska långt. Ändå förstår ja inte ens själv, men jag försöker så gott jag kan. Frågan är bara om jag kan acceptera. Men det kommer antagligen ta lång tid. Bara jag inte blir fast för alltid...