Livet är orättvist...

Jag förstår inte att livet kan vara så orättvist...

Vissa har det hur bra som helst, lever i en kärleksfull familj, har gott om pengar och känner frid inom sig. Medan vissa andra har en familj där man blir trakasserad, misshandlad och har en oro i sig och mår så dåligt att man inte vill leva.. Båda delarna har jag känt (dock inte misshandeln). Men jag kan ändå inte fatta att världen är så orättvis? Varför kan inte alla ha det bra och må prima?

Om jag fick ge en enda önskan, skulle det vara att alla hade nån att älska och älskas av, att man har en god självkänsla och våga lita på sig själv...

Aja, lite tankar. Nu ska jag sova
Godnatt