Jag ställer mig själv en fråga, som föralltid kommer vara evig. Varför i h*lvete jag var så dum. Det har samlats med ångest, förtvivlan, rädsla, ånger, hat, ledsamhet, skam och 1000 annat. Det går inte att beskriva med ord. Ett misstag som jag aldrig kommer förlåta mig själv för.
Ibland önskar man att man kunde gå tillbaks i tiden, med sina borttagna misstag men som ändå är inlärda, så man aldrig skulle gjort/göra dom.
Ingen tröst kan ge tillbaks min ånger och ångest.
Åh vad jag önskar att jag inte fanns just nu...
hoppas det blir bättre snart:)
SvaraRadera